dettaskaduintelasa

Igen.. och igen... igen.. även igen! Då allt är för bra för att vara sant så är det faktiskt så! Min käre far har varit frisk, ovanligt frisk nu i ungefär.. 5 månader det har varit helt underbart att kolla sin pappa i ögonen och verkligen få se sin riktiga pappa inte någon annan! Men nu.. igen så har han slutat med sin medecin, det är som att han leker någon lek. Man ringer och ringer och han svarar inte, skickar sms han svarar inte. Mamma åkte dit bara för att kolla så att han inte ligger på golvet helt medvetslös, men han öppnar inte då hon plingar på, han har låst vilket han aldrig har i vanliga fall. Hon går runt och hon ser då pappa sitta i köket och han äter mat och bara hånflinar åt na, mamma förklarar våran ångest och hur ledsna vi är men han bara flinar tills han tillslut kastar ut na. GAH! blir så less, igen och igen..igenigenigenigenigen! Fast nu är ju jag i Stockholm inget jag kan eller orkar göra för att hjälpa han faktiskt, inte nu, han drar bara ner mig, började fan grina då jag satt på tåget, och det är så jävla jobbigt att se hur folk tittar men inga fler tårar för han det har jag gjort för mycket. Jag börjar inse att slutet är nog nära och det är inget jag kan eller orkar göra, för jag har gjort det bästa jag har kunnat under alla dessa år sen våren 97. Meneh, nog med sånt här tragiskt! Nu ska jag och Frajda se på Twilight, kärlek och vampyrer awesome! :)