Re
I ett mörker med datorskärm som ljus.
Regn och den eviga varma kylan, den kalla vinden och den grymt deprimerande musiken som styr en till att gå saktare och lugnare för att ta itu med sina känslor innan man kommer hem då man hoppar in i duschen för att värma sina stackars fötter som man inte tar hand om då det är hål fulla skorna. Eländigt.
Sitter vrångt uppe mot min vilja, jag saknar min Joakim! Vill bara somna med han vid min sida och höra hans söta snarkningar, Sabinas snarkningar är inte alls lika söta men det kanske har med att göra att hon inte har en snopp Ov DOOM! Även att jag börjar få lite hemlängtan, må åka hem snart under en helg så jag får träffa familjen och vandra omkring på Östersund gator, lukten av vinter och finfin mat på Pause eller Ragnars!
Det eviga lugnet, myset och tryggheten.
