dettaskaduintelasa

Så inatt runt klockan 02.30 kände jag mig så instängd i mina tankar, så jag va tvungen att dra ut. Klarade inte av att vara inne. Jag gick inte långt men jag gick med ett bultande hjärta och nästan i ren panik och i lite tårar (Kanske det är min mens som är på väg? Jag hoppas det!) över att jag har mist allt jag har haft. Jag har inget hem, inga betyg, en pappa på psyket som ständigt oroar mig för, och en kukgubbe efter mig, och nu en mormor som hatar mig. Om jag ändå hade en egen lya, bara där jag kan ha min egna säng. Jag tycker inte synd om mig själv, verkligen inte. Men jag har svårt att lista ut hur jag ska ta mig i kragen och bli ett bättre människa. Kanske ska jag börja med lite glad musik. Inte vågar jag somna om för jag har ingen väckarklocka, och trött det är jag då jag inte kunde somna inatt för min jävla hosta!! GAH!

Well en trevlig dag väntar mig!